Sen natt höll på att bli till tidig morgon. Musiken från barerna ekade fortfarande och bargatan kantades av fulla, trötta och glada sydafrikaner på väg hem från klubben. Vi kände oss nästan lite äckligt hurtiga på bargatan i Obz, klockan 04:00 i träningskläder, pannlampor och vattenflaskor på väg att påbörja vår hike upp på Lion’s head för att se soluppgången. Trots att gäspningar smittar var det var något extra mystiskt och spännande i att gå upp mitt i natten och börja vandra upp, mot ett obekant, men samtidigt känt mål, toppen.
Efter att ha vandrat, klättrat och kravlat oss över stock och sten nådde vi äntligen toppen… en timme före soluppgången. Hade vi kanske varit lite väl tidspessimistiska? Nåväl, vi var åtminstone först upp på berget. Och vad går väl upp mot att se från ovan hur en stad sakta men säkert kommer till liv? Inte så mycket kan vi säga er.
Allt eftersom började toppen fyllas med fler och fler turister. Den ena med en större kamera en den andra. Solen började sakta klättra upp bakom horisonten och kamerorna gick av oavbrutet för att på olika sätt fånga stunden. Efter att ha säkrat vår egen skörd bilder var det dags att ta sig ner igen.
Ungefär lika trötta som tanten 200 meter upp kände vi oss när vi mötte henne på vägen ner. Men att vila känns väl lite väl onödigt, eller? Jo, vi åker till stranden istället!
Kapstadens kontraster 